Problemen med sömnträning och alternativa sätt att förbättra bebisens sömn

Många föräldrar oroar sig för bebisens sömn. Sömnbrist är ett allvarligt problem för många småbarnsföräldrar, och att vända sig till sömntränare som lovar snabba lösningar kan verka som det bästa, och ibland enda, alternativet.

I den här artikeln förtydligar jag vad sömnträning är, ger en kort förklaring av biologin bakom spädbarns sömn och erbjuder några alternativa sätt att och förbättra sömnen under det tidiga föräldraskapet.

Vad är sömnträning?

Det finns många olika sömnträningsmetoder. Ett vanligt exempel är fem minuters-metoden. Just fem minuters-metoden går ut på att lämna bebisen ensam i sovrummet, oavsett om bebisen gråter eller inte, och komma in var femte minut men inte ge bebisen den respons han eller hon önskar och förväntar sig.

Att ignorera bebisens gråt kallas ofta för "Cry It Out" eller CIO. Baserat på aktuell forskning vet vi att metoder som går ut på att lämna ett stressat barn ensamt utan föräldrastöd, eller att inte svara an på bebisens signaler med den omvårdnad som barnet förväntar sig från föräldern, skadar anknytningen och barnets utveckling (1).

Det finns inflytelserika studier som stödjer sömnträning, som Price-studien, men tyvärr har dessa studier ofta brister antingen i metodiken eller i tolkningen av resultaten. Det är föräldrarnas upplevelse som mäts. Målet är mindre störningar under natten för föräldrarna, inte färre uppvak för barnet. När barnet har slutat kalla på föräldrarna under natten är målet med sömnträningen uppfyllt.

Vad är ‘normal’ sömn för en bebis?

Spädbarns naturliga sömncykler är mycket kortare än vuxnas och de spenderar längre tid i REM-sömn (lätt sömn där hjärnan är mer aktiv). Detta innebär att bebisar naturligt vaknar lätt. Detta hjälper till att skydda dem från plötslig spädbarnsdöd (PSD) och stödjer hjärnans utveckling.

När bebisar föds har de ingen dygnsrytm och deras sömn styrs istället av hunger, törst eller psykologiska behov som behov av trygghet och närhet. Det är normalt och förväntat att bebisar vaknar och äter på natten under hela första året och även därefter.

Vid cirka tre månaders ålder kan bebisar visa tecken på en dygnsrytm, baserad på deras egen melatoninproduktion och andra kroppsfunktioner som har en 24-timmars cykel, såsom förändringar i blodtryck, kortisolproduktion och puls.

Föräldrar märker ofta att deras bebis sömn går igenom stora förändringar under det första året. När bebisens hjärna utvecklas snabbt kan de behöva mer känslomässigt stöd när de somnar. De kan också vakna oftare än förut.

Bebisar utvecklas mycket runt 4 månader, vilket kan påverka sömnen. Sömnförändringar som sker runt den här tiden brukar ofta felaktigt förklaras som att bebisen går igenom en "sömnregression". Sömnregression är en ovetenskaplig och vilseledande term eftersom ett barns sömn aldrig går tillbaka i utvecklingen.

Varför sömnträning är problematiskt

Sömnträning är problematiskt på flera olika sätt. Många sömntränare reproducerar vanliga missuppfattningar om bebisars och barns sömn, som att bebisar behöver lära sig att göra skillnad på natt och dag, och att föräldrar behöver införa strikta rutiner från början för att bebisen ska kunna etablera hälsosamma sovvanor. Verkligheten är att bebisars sömn styrs av fysiologiska behov och överlevnadsinstinkter, och inte påverkas av tidiga interventioner.

Även om det är bebisen som blir sömntränad, är det lika mycket en träning för föräldrarna som måste lära sig att ignorera sina nedärvda neurobiologiska instinkter att svara på sin bebis anknytningssignaler. Det är ett högt pris att betala, i synnerhet eftersom det saknas stark evidens för att sömnträning leder till några positiva långsiktiga effekter.

Faktum är att mammor och bebisar är tänkta att vara fysiologiskt synkroniserade. Det innebär bland annat att när bebisens kortisolnivåer stiger, gör även mammans det. Sömnträning stör denna mekanism genom att träna bebisen att hålla tillbaka sina känslouttryck, som normalt sett låter mamman veta när hennes bebis är stressad (2). En förälders känslighet för sin bebis behov, inklusive hennes känslomässiga behov, är grundläggande för en trygg anknytning.

Finns det några mildare sömnträningsalternativ för familjer som kämpar med sömnbrist?

Sömnträning är inte det enda alternativet för föräldrar med sömnbrist. Alternativa metoder tenderar att vara mer individualiserade och ge mer hållbara resultat.

En holistisk sömncoach har ett helhetsperspektiv som inkluderar en kartläggning av bebisens sömnmönster, näring och stimulans, miljöfaktorer, utvecklingsfaser, familjesituation och omständigheter (1). Baserat på sin utvärdering kan sömncoachen hjälpa föräldrar nå sina mål med hjälp av metoder som tar hänsyn till bebisens utveckling och mentala hälsa.

Ett annat sätt att hjälpa föräldrar är att ge dem kunskap om spädbarns sömnbiologi. För många föräldrar är det befriande att veta att lätt, aktiv sömn och frekventa uppvak är helt normalt för en bebis. Med den kunskapen kan föräldrar hitta sina egna strategier för att anpassa sig till bebisens behov och befrias från skuldkänslor kring hur deras bebis sover (3). Barn behöver inte tränas i att sova, och som förälder har man bara ett ansvar: att ge sitt barn möjligheter att ta den sömn hon behöver.

Samsovning som ett sätt att få mer nattsömn

Föräldraskapet är ett dygnet runt-ansvar, och många småbarnsföräldrar kämpar med att få tillräckligt med sömn på natten. När föräldrar konsulterar BVC om sina sömnproblem presenteras samsovning sällan som ett alternativ. Det finns dock forskning som visar att det är säkert att dela säng med sin bebis så länge man undviker kända riskfaktorer.

Samsovning tillåter ammande mammor att amma sina bebisar fritt under natten, vilket skyddar amningen och därför är positivt för bebisens långsiktiga hälsa och utveckling.

Lär dig mer om hur du säkert kan samsova med din bebis här.

Källor och hänvisningar:

(1) Hookway, Lyndsey (2019) Holistic Sleep Coaching: Gentle Alternatives to Sleep Training for Health and Childcare Professionals. USA: Praeclarus Press.

(2) Middlemiss, W. Et.al. (2012) Asynchrony of mother–infant hypothalamic–pituitary–adrenal axis activity following extinction of infant crying responses induced during the transition to sleep. Early Human Development, 88 (4). Från: Asynchrony of mother–infant hypothalamic–pituitary–adrenal axis activity following extinction of infant crying responses induced during the transition to sleep - ScienceDirect

(3) Brown, Mark (2022/03/22) Crib sheet: experts issue advice for new parents to cope with sleepless nights. The Guardian. Från: Crib sheet: experts issue advice for new parents to cope with sleepless nights | Children | The Guardian